Museer i Österbotten

Nykarleby Jernväg - museijernväg

nykarlebyjernvg0246
nykarlebyjernvg0313red
nykarlebyjernvg0410
nykarlebyjernvg0436
nykarlebyjernvg0246
nykarlebyjernvg0313red
nykarlebyjernvg0410
nykarlebyjernvg0436
Visste du att...
När tåget var fullt med både passagerare och gods hände det sig att passagerare måste stiga av och skjuta på i backarna.

Museijärnvägen Nykarleby jernväg har anor från sekelsiftet 1900. Här drar ångloken antika personvagnar på en sträcka på 2 kilometer av den smalspåriga linjen som återuppväckts. Här på en av Finlands minsta järnvägar kan man få en åktur i ett riktigt ånglok. I det gamla stationshuset finns café Emma, som är öppet på trafikdagar sommartid.

Museijärnvägen vid Kovjoki station väcker Nykarleby jernväg till liv. Från Kovjoki station gick spåret till Nykarleby och linjen var verksam 1899-1916.

I hallen, som fungerar som både lokhall och verkstad, finns bland annat ett ånglok från 1935 som fraktat kalk i Pargas, motorlok från både Danmark och England och en av ursprungsvagnarna från Nykarleby jernväg från 1901. I stationshuset finns ett café som inretts med möbler från 1800-talet och konstutställning på väggarna. På området finns även en lekpark med järnvägstema.

Tanken om en järnvägsbana till Österbotten väcktes redan på 1860-talet, men det dröjde till 1880-talet förrän banan Tammerfors-Vasa upprättades och man kunde börja tänka på en bana till Nykarleby. Arbete med järnvägslinjen Kovjoki-Nykarleby påbörjades 1897. Lokomotiv införskaffades från USA, ett Baldwin lokomotiv av Forney typ som kunde arbeta med 7,25 ton. Passagerarvagnar med 28 sitt- och 10 ståplatser.kom från Tyskland. I oktober 1899 togs den 12,5 kilometer lågna banan i bruk och två arbetståg med en passagerarvagn körde två gånger om dagen till Kovjoki.

Banan var dyr att bygga och det var svårt att få verksamheten att gå på vinst. Förbindelserna med grannstäderna såsom Vasa var allt för gles, t.ex. kunde man inte åka tur-retur till Vasa under samma dag ännu 1905, så man ökade antalet turer per dag. En orsak till att trafiken gick med förlust var det att banan var smalspårig och kunde därför inte ta lika stora laster som tågen på den bredspråriga banan till Jakobstad och Gamlakarleby. Omlastingarna till den smalspåriga linjen tog tid och den backiga terrängen gjorde att tåget hade svårt att få upp farten om godsvagnarna lastades fulla. En annan orsak var att hamnen vid ändstationen var för grund för att fartyg med exportvaror skulle kunna lägga till och lastat sina varor på tåget.

Tillfället att bli av med den förlustbringande järnvägsbanan kom under första världskriget under den ryska militärens upprustning. Affärsmän köpte upp allt som kunde användas för militära ändamål och sålde det sedan vidare, så gick det även för Nykarleby järnväg som såldes 1916 för 350.000 mk.